MRD1 genen är i grunden en gen, som genom att påverka produktionen av ett visst protein, ska skydda bland annat hjärnan från skadliga ämnen.
Hos vissa raser, speciellt vallhundar, finns en mutation på genen, som gör att proteinet inte tillverkas korrekt, utan hunden blir känslig för de negativa effekterna av vissa läkemedel. Proteinet hindrar då inte flödet via blod-hjärn-barriären, upptaget av läkemedlet i tarmen ökar och utsöndringen via njurar och lever minskar.
Hur genparet ser ut hos den enskilda hunden går att se på en DNA-test. Om ingen av föräldrarna bär på den defekta MRD1-genen, behövs dock egentligen ingen undersökning, hunden är det man kallar hereditärt fri från anlaget.
När en hund inte bär på anlag för mutationen betecknas genen normalt som MRD1 (+/+). Hunden är inte känslig och skulle inte överföra känslighet till avkomma. MRD1 (-/+) betyder då att hunden bär ett genpar som består av en frisk och en muterad gen. Hunden kan ha en mildare känslighet och kan statistiskt sett nedärva mutationen till hälften av sina avkommor. Om DNA-test skulle visa MRD1 (-/-) har hunden dubbel uppsättning av den felaktiga genen och kan få livshotande symtom om den behandlas med vissa läkemedel och kommer att föra gendefekten vidare till alla sina avkommor.
Hundar som har mutationen MRD1 kan få förgiftningsymtom om man de behandlas med mediciner från gruppen makrocykliska laktoner. Biverkningarna kan vara mycket allvarliga som okoordinerade rörelser, kramper, blindhet, koma och död. Det finns ingen antidot eller annan behandling som kan stoppa skadorna.
Makrocykliska laktoner används för behandling av inre och yttre parasiter hos hund till exemepel rävskabb, spolmask, demodex och loppor. Generellt sett tål hunden läkemedlet bättre om det ges på huden än i munnen.
Parasitmedlet Ivomec ska inte ges till hundar med mutationen MRD1. Att tänka på är att avföring från tex får, nötkreatur och häst kan innehålla tillräckligt mycket Ivomectin för att förgifta en hund.
Det har också visat sig att hundar med den muterade MRD1 genen kan ha en ökad känslighet också för till exempel steroidhormoner, opioider och loperamid (Imodium) som ges mot diarré.
En hund som är bärare av MRD1-anlaget men inte affekterad, kan leva ett helt normalt liv om än med försiktighet mot vissa ämnen. Informera veterinären!